Perseiderna 2026 toppar natten mellan onsdag 12 och torsdag 13 augusti, med flest stjärnfall efter midnatt fram mot gryningen. Månen är nymåne redan den 12 augusti, så himlen ligger nästan helt mörk under toppnatten. Regnet är svagt aktivt redan från den 17 juli till den 24 augusti, men bara toppnatten ger riktigt många meteorer i timmen.
- Senaste upplagan
- Slut
- Period
- Juli, Augusti
Perseiderna är sommarens stora meteorregn, med en topp som återkommer ungefär samma vecka varje år. Hur mycket du ser beror nästan helt på månen, och i år ligger förhållandena ovanligt bra till.
Så bra blir sikten natten mot 13 augusti
Månen är ny den 12 augusti 2026 klockan 17.37 UTC, alltså 19.37 svensk sommartid, tidig kväll samma dag som toppen inträffar. En nymåne är i praktiken osynlig och stör inte himlen alls, så natten mot 13 augusti blir så mörk som en sommarnatt kan bli. Så är det inte varje år: vid en fullmåne badar himlen i månljus, och då försvinner de svagaste stjärnfallen helt, bara de allra klaraste syns.
En mörk himmel räcker inte ensam. Ljusföroreningar från städer och tätorter dämpar antalet synliga meteorer minst lika mycket som en full måne, så den som kan ta sig ut på landsbygden, bort från gatlampor och skyltar, ser betydligt fler stjärnfall än den som stannar mitt i en stad. I augusti är svenska nätter dessutom redan tillräckligt mörka för att se meteorer, till skillnad från kring midsommar när det aldrig blir riktigt svart även långt norrut.
Kometen bakom regnet
Perseiderna är partiklar som kometen 109P/Swift-Tuttle lämnat efter sig i sin bana runt solen. Jorden korsar det spåret varje år i juli och augusti, och det är därför regnet återkommer i exakt samma period år efter år.
Kometen upptäcktes 1862 av astronomerna Lewis Swift och Horace Tuttle. Kärnan är omkring 26 kilometer i diameter och omloppstiden runt solen cirka 133 år, så den syns bara sällan från jorden (senast 1992). Partiklarna den lämnat efter sig, ofta inte större än ett sandkorn, brinner upp i atmosfären med en hastighet på omkring 59 kilometer i sekunden. Det gör Perseiderna snabba och ofta starkt lysande, ibland med en kort ljusstrimma efter sig.
Meteorerna verkar stråla ut från en punkt i stjärnbilden Perseus, vilket har gett regnet dess namn. Punkten kallas radianten och ligger nära gränsen mot Cassiopeja. Det är bara ett perspektiv: partiklarna färdas parallellt genom rymden, men precis som räls i fjärran verkar mötas vid horisonten ser meteorerna ut att komma från samma punkt. Perseus ligger så långt norrut att stjärnbilden aldrig går ner särskilt djupt sett från Sverige, och den stiger högre efter midnatt. Det är en stor del av förklaringen till att flest meteorer syns just då.
ZHR 100: vad betyder talet i praktiken?
Perseidernas ZHR, zenithal hourly rate, ligger på omkring 100 vid toppen. Måttet beskriver hur många meteorer en van iakttagare teoretiskt skulle räkna per timme om radianten stod rakt över huvudet och himlen var helt mörk, molnfri och fri från ljusföroreningar. Ingen verklig kväll ser exakt ut så: radianten står sällan i zenit, och även en mörk landsbygdshimmel har viss bakgrundsljusstyrka.
I praktiken landar en van iakttagare på verkligt mörk landsbygd på omkring 25 till 50 meteorer i timmen under toppnatten, enligt NASA. Under en vanlig natt i en förort med gatubelysning blir siffran betydligt lägre. ZHR-talet är alltså ett jämförelsemått mellan olika meteorregn och olika år, inte en garanti för hur många stjärnfall just din kväll bjuder på.
Så ser du flest meteorer
Perseiderna ses bäst med blotta ögat, inte genom kikare eller teleskop. Meteorerna kan dyka upp var som helst på himlen, och ett instrument med snävt synfält gör att du missar de flesta. Toppnatten kräver i övrigt varken utrustning eller planering, bara tid och en mörk plats.
- Vänta till efter midnatt. Radianten i Perseus stiger högre mot morgonen, och fler meteorer blir synliga då jorden vänder sin nattsida rakt in mot partikelbanan.
- Sök upp en plats utan gatlampor eller skyltljus, gärna en bit utanför en tätort. Ju mörkare himmel, desto fler svaga meteorer syns utöver de klaraste.
- Ta med en filt eller liggstol så du kan luta huvudet bakåt. Nacken orkar inte titta rakt upp i timmar utan stöd.
- Ge ögonen 20–30 minuter i mörker innan de är fullt mörkeranpassade, och undvik att titta på mobilskärmen under tiden.
- Klä dig varmare än du tror behövs. Även en augustinatt kan bli kylig mot gryningen, särskilt inåt landet.
Aktivitetsperioden sträcker sig från 17 juli till 24 augusti, så det går att se enstaka Perseider redan flera veckor före toppen, om än i ett mycket lägre antal. Toppnatten är ändå det enda tillfälle då antalet blir högt nog för att lägga en hel kväll på att titta.
Vanliga frågor
När toppar Perseiderna 2026?
Natten mellan onsdag 12 och torsdag 13 augusti 2026, med flest meteorer efter midnatt. Klart väder är minst lika viktigt som datumet, så kolla prognosen för din plats i god tid.
Behöver jag kikare eller teleskop för att se Perseiderna?
Nej, blotta ögat fungerar bäst. Meteorerna kan dyka upp var som helst på himlen, så ett instrument med snävt synfält gör att du missar de flesta. Lägg dig ner eller luta dig bakåt och ge ögonen 20–30 minuter att vänja sig vid mörkret innan du börjar räkna.
Vad är ZHR och varför ser jag inte 100 meteorer i timmen?
ZHR, zenithal hourly rate, är det teoretiska antalet meteorer en van iakttagare skulle räkna per timme om radianten stod rakt över huvudet och himlen var helt mörk och molnfri. Perseidernas ZHR ligger runt 100, men i verkligheten, med radianten lägre över horisonten och ljus från städer eller månen, brukar en van iakttagare på verkligt mörk landsbygd se omkring 25 till 50 meteorer i timmen.
Varför kallas de Perseiderna och var kommer de ifrån?
Namnet kommer av att meteorerna verkar stråla ut från ett område, radianten, i stjärnbilden Perseus. Partiklarna som brinner upp är spillror efter kometen 109P/Swift-Tuttle, som jorden korsar banan efter varje år i juli och augusti.